Lillebils

Idag har jag bl a: diskuterat kommunism (med mina politikdiskutionsvänner Sofia och Vanja, väldigt intressant), bevisat hur dålig jag är på volleyboll och firat min kommande tandställning med ett biobesök. Det blev 500 days of Summer för andra gången. Jag tycker den är riktigt bra. Det är så kul när han säger: "You know what I want". Jag var på bio med Hanna, Hilda och Miranda, det är så kul att gå på bio men man kan ju inte göra det särskilt ofta tyvärr, p g a att det kostar så mycket alltså. Fast jag ska faktiskt på bio nästa helg också.. New Moon, dagen efter premiären. Jag borde kanske vara överexalterad men.. Nothing. Det ska bli kul att träffa Clara och Agnes såklart och Claras kompis också men jag är inte något Twilight-fan som ni vet. Förlåt mig Clara (Bajsko;), om du läser det här men jag har ju inte läst böckerna så det är inte så konstigt. Jag har köpt en burk kolor (pengarna går till
9LDs klassresa) som jag äter medans jag kan. Man kan nämligen inte äta kolor när man har tandställning. Jag vet, vad jag tjatar. Men den här bloggen handlar om mig och att få tandställning är väldigt stort för mig. 


Tandläkarbesöket-en enkel historia

 Jag satte mig i väntrummet och bläddrade bland några tidningar men insåg ganska snabbt att det bara var skit så jag satte mig bara på en stol och väntade. Sedan kom en tandsköterska och kallade in mig och en liten pojke som hette Alexander. Hon sa till Alexander och hans pappa att de skulle gå in i rum tre och sedan bad hon mig att sätta mig på en stol utanför rummet och vänta. Det kändes helt meningslöst, varför kunde hon inte bara ha låtit mig sitta kvar i väntrummet tills det blev min tur? Men jag var inte irriterad över huvudtaget så jag bara satte mig ner och väntade. När jag satt där hade jag inget annat att göra än att lyssna på samtalet som pågick i rum tre. Alexanders pappa berättade om att underbett gick i släkten, själv hade han aldrig haft underbett berättade han men....några andra släktingar hade tydligen det. Tandläkaren sa att detta inte gällde Alexander, att han hade ett jättefint bett och väldigt fina tänder. Det hela gick ganska fort men när Alexander skulle lämna rummet stannade han upp och frågade lite blygsamt; "Kan jag få klistermärken?". Jag blev faktiskt riktigt förvånad, det kändes lite som en filmreplik. Men min förvåning berodde nog mest på att jag inte har något minne av att själv ha frågat det när jag var hos tandläkaren som liten. Kanske var jag för blyg för att ens fråga eller så har jag bara glömt bort det. När det var min tur kollade hon på mina tänder med den där spegeln och jag berättade att min vampyrtand faktiskt har åkt längre och längre upp den sista tiden. När jag pratat färdigt sa hon: "Vill du ha tandställning, Lillebil?". "Ja", svarade jag enkelt och innan jag hann märka något hade jag en lapp i handen där det stod: "Ditt barn ska få tandreglering via Stockholms läns landsting". När jag några minuter senare steg in i hissen, kände jag mig som en riktig tonåring, bara för att jag skulle få tandställning. Jag vet inte varför jag kände så men jag vet i alla fall att presenten jag fick från tandläkaren var mycket bättre än den Alexander fick.

The end

Det var nog allt för mig idag. Idol har precis börjat så...

Αντίο, τα λέμε

Synd för dig att jag har vita tomrum över hela bloggen. Jag vill ha mina musikvideor och hur-man-sminkar-sig-som-en-geisha-videor tillbaka. Någon som vet vad som är fel?

Det här måste vara tillfälligt. Annars...

Snyft, Lillebil

Ja, rubriken förklarar sig själv. I alla fall om man har läst It-girl. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, det känns inte bra att mamma inte kommer hem förrän på tisdag! Jag ska bara använda ett ord för att beskriva vad jag menar; skolarbete. Jag är så orolig för läxor och sånt när mamma inte är hemma. Jag vet faktiskt inte varför, det bara blir så.
På tal om böcker...så läste jag äntligen ut "Catching Fire" i förrgår. Jag vill bara att ni ska veta att jag knappt haft någon tid till läsning på ett tag och att det, i det här fallet, är orsaken till att jag tagit sån tid på mig. Inte min långsamläsning (för en gångs skull).

Jag undrar vad det här kommer bli för någon slags dag.. Det är lite saker jag måste göra. Tråktråk och köpa mjukisbyxor. Sedan skulle det ju inte skada om jag fick lite slappartid också. Om man är tvungen att göra någonting jobbigt, som tråktråk t ex, tycker jag att man måste ha en belöning till sig själv när man är färdig. På så sätt har man något att se fram emot. Och i mitt fall betyder det är man kanske får se ett avsnitt av Desperate Housewives och det är ju aldrig fel.

Om jag helt byter samtalsämne, som vanligt...så: Jag vill åka till USA! Mm, då var det sagt då. Jag vet inte riktigt hur jag ska få denna dröm att gå i uppfyllelse men om jag gör det så måste jag ha fixat lite saker först. T ex, så kan man väl inte åka till USA utan lite snygga (trendriktiga) kläder. Det är nog ett måste, eller? Och då måste jag få tag på dessa kläder och det kommer kosta en massa pengar, då måste jag spara pengar, alltså skära ner på en hel del av......mitt livs kostnader. Bio, fika, äpple på rasten, kläder. Vad mer köper jag? Eller vänta lite. Ska jag ändra mitt liv för att kunna köpa kläder som skulle vara användbara under en resa som endast existerar i form av ett hopp. Det är ganska galet om jag får säga det själv, men det var ju faktiskt från mig idén kom också så... Jag får nog säga det. Jag undrar om jag verkligen tänkte göra allt jag skrev eller om jag bara skrev det för att sedan kunna inse hur dumt det lät.

Ni vet att jag alltid krånglar till det, jag är en konstig uggla.

Tot siens, ons het dalk gesien.

Gamla men roliga bilder

Jag och Amanda på teatern.Usch, jag blir nästan rädd av att se mig själv.

Hej, jag har lite dålig fantasi, såhär blir det då:

Jag måste:

- Tvätta håret
- Platta håret (det hör till utklädningen)
- Klä på mig
- Städa lite (innan Hilda, Vanja, Tova och Miranda kommer)
- Sminka mig (vit färg, eyeliner, rött läppstift, ögonbrynspenna, röd ögonskugga, mer vit färg:O)
- Komma ihåg att göra allt ovan


Ja, det var nog allt. Förresten, om det inte gick fram så ska jag klä ut mig till geisha.
Lite inspiration:

Jag säger bara: OMG!
Jag har precis sett färdigt Desperate Housewives säsong 5. Jag vill inte säga för mycket ifall någon inte har sett det men...:O Jag kan iaf säga att jag hoppas att det är Susan. Jag hoppas verkligen! Nu har jag bestämt vad jag ska klä ut mig till, MEN jag kan inte avslöja. Ja, det får bli allt för idag eftersom att min vänsterhand är lite smått förlamad.

さようなら
では、また

Lalallalaa

Halloo

(melodi: Iris-låten från Majas Alfabetssånger)
Här sitter jag och tänker, det kan ni nog förstå. För ingenting är särskilt lätt för mig att tänka på. Och om ni skulle fråga mig, så har jag inget svar. Vad är det du nu frågar? Vad var det där du sa?

Ja, där kom en väldigt spontan liten låt.


Jaa, vad mer tänkte jag säga?

-Inte så mycket...?

Jag måste allvarligt talat sluta vara såhär. Det blir ju faktiskt konstigt för den som läser.
Jag har ett bloggtips, här är den, Vanjas blogg: punktpunkt.wordpress.com
Eftersom alla troligen redan visste att den fanns och eftersom att jag förmodligen inte har några läsare så var det väl inte så speciella nyheter trots allt. Men det är en bra blogg, tycker jag. Smart, poetisk. Typ min motsats. He..he. .

Lite avslutande då..

Några av de tusen bilderna jag nästan men inte riktigt blir nöjd med och en låt som förföljer mig. Allt är som det brukar vara.

 

Okej, jag har skämts tillräckligt för en dag.. Nu till lite bättre...något

Hej.

Jag är tillbaka från lovet nu. Jag antar att det är ganska tråkigt att sluta blogga bara sådär men när jag har lov har jag det på riktigt. Ja, vad mer kan jag säga? Lovet var faktiskt jättebra. Jag var med lite kompisar, såg lite film och slappade. Det kanske inte låter som särskilt speciellt men det behövdes.
Jag längtar efter julen. Förra julafton var ganska misslyckad för min del. För att följande inte ska låta galet måste jag säga att jag är en ganska traditionsenlig människa. Jag vill att det ska vara som det brukar vara och förra julen blev det helt enkelt fel. När jag vaknade gick jag in i vardagsrummet för att kolla på den lysande granen och rota runt bland julklapparna (de flesta brukar ha mitt namn på dem, jag vet, jag är lite bortskämd). När jag kom in i vardagsrummet var belysningen i granen inte tänd och det stod "Simon" på de flesta paketen. Själva julafton (allså under dagen) var ju ganska bra men på julklappsöppningen...ojojoj. Jag fick inte det jag önskade mig trots att jag för första gången hade skrivit en riktigt bra önskelista. Jag låter väldigt korkad nu, jag skulle försöka förklara mig men det blir nog bara konstigare. Och just det ja, det var ingen snö heller. Det såg ju ut som vilken höstdag som helst.
En perfekt jul ska vara fylld med julbelysning, stearinljus, julmat, julprogram, släktingar och julglädje. Jag är som klippt och skuren för en amerikansk julfilm.



Jag kan inte få nog av julen, det kommer nog märkas på den här bloggen. Den bästa dagen på året (iaf enligt mig), hur kan man få nog av julen?

Jultopplistan: (Jag gjorde en sådan här på min förra blogg men eftersom att det inte finns längre kan jag lika gärna göra en ny).

Bästa julfilm: Love Actually (såklart)

Bästa jullåt: "All I want for christmas is you"

Bästa julgodis: Vitchokladtryffel med lime (made at Marre's)

Bästa stund på julafton: Julmiddagen. Det är gott att äta såklart men jag tänkte mer på att man har julklappsutdelningen kvar och dessutom är det så mysigt att äta middag på julafton.

Julens bästa slapparstund: Någon gång under juldagen. Jag ligger i soffan och kollar på julfilm och kanske har jag på mig någon present också. Juldagen är både trevlig och sorgsam, man har det ganska mysigt men man kan inte komma undan faktumet att det är ett år kvar till julafton.

Ja, det var min jultopplista. Den blev inte så lång men tro mig, det kommer mer!

Nu, lite mer jul (listen):

Jag vill bara börja med att säga att "Lugi" inte betyder torsdag på ett främmande språk. Det betyder nämligen lugg, på Lillebillianska eller något (?). Ja, såhär gick det till:
Mirre frågade mig om jag ville följa med henne när hon skulle klippa sin lugg och jag följde med. När jag satt där såg jag min utväxta, minimala lugg som krullat sig i regnet och bestämde mig att klippa den jag med. Det kanske låter jättekonstigt men jag har faktiskt aldrig klippt mig utan att prata med mamma om det först. Hur som helst känner jag mig väldigt spontan. Det blev helt okej. Jag lägger upp en bild någon dag när mitt hår är rent.
Ja, så mycket mer än så hinner jag inte säga just nu.

Men jag hinner visa en riktigt härlig film jag såg på spanskan, se även om du inte kan spanska:

Idag är jag lättad och glad. Och smått panikslagen. Idag har ytterligare tre personer fått veta om min blogg. Hanna (5), Alice (6) och Vera (7). Nu känns den inte alls lika hemlig och dagboksaktig längre men jag tänker fortsätta som innan såklart. Fick just veta att bloggar som har för långa texter är tråkiga och att ingen orkar läsa dem. Jag förstår om det är så, men jag vill bara att ni ska veta en sak; min blogg är till för att jag ska skriva, inte för att jag vill bli någon känd bloggare, det är bara en kul grej för mig. Men jag är faktiskt ingen inåtvänd, ledsen människa, så jag ska ta till mig kritik. Jag ska ha lite mer bilder. Eller åtminstone ska jag försöka ha det. Nu fick jag en idé till ett annat inlägg så jag avslutar det här.


En gammal bild jag hittade i datorn.

Jag skriver igen någon gång

Den konstigaste Lillebil

Välkomna till min ännu mindre hemliga blogg! (Lägg märke till rubriken, riktigt fyndigt, eller inte..)

Nummer 3 och 4, Alice och Miranda, jag är glad att ni kan läsa. Det kanske inte finns så mycket att läsa men jag tror ni vet vad jag menar när jag säger att det är ganska mycket just nu. Jag har ännu inte kunnat piffa till (:P) min design, snälla hjälp mig! Hur gör man? Jag som trodde jag var teknisk,  men nejnej. Nästa vecka är det höstlov och jag har redan bokat upp hela veckan. Hur blir det såhär? Misstag är till för att göras om, eller nej men..

Förresten, om någon ser en Regina Spektor affisch kan man väl ge den till mig?;) Jag tackar på förhand. Längtar tills 7 december!
Men nu, en låt från min nya favorit:


Maia Hirasawa - The wrong way
Kolla inte för djupt i hennes ögon, det kan kännas som en skräckfilm.





Hejdå, vänner

Hello nobody.

Jag är ett riktigt hemskt, nördigt Desperate Housewives-fan. Och....nu jag har köpt femte boxen:D! Glädjen varade en liten stund. Sedan kommer mamma och säger att jag måste städa mitt rum och dessutom har jag en hel lista med andra saker jag måste göra, jag tror ni förstår. Jag kan inte förstå att min söndag kommer se ut såhär. Är inte helgen till för att slappa? Inte längre, tydligen. Ochochoch(!), som om det inte var nog så måste jag gå och köpa en skiva på Megastore. Vänta, jag är inte färdig. Datorn har bestämt sig för att starta om (om två minuter).

Otursdag?

- Jag vet inte.

Ciao, got to go now.

Aloha.

Tidigare idag kände jag mig lite ledsen och bekymrad men det har lättat nu. Jag har en regel, att inte skriva om sko**n. Jag vet, väldigt töntigt men det känns bara bra att jag åtminstone kan komma undan den på min egen blogg. Här bestämmer jag, såklart:D
Alldeles nyss såg jag en liten film som jag filmat på mobilen förra året. Jag hade faktiskt ganska snygg frisyr. Innan sommarlovet mellan sexan och sjuan permanentade jag håret. Alla börjar platta håret och 'Yeees', här kommer jag och gör motsatsen. Jag tycker att lockigt hår är så mycket finare än platt. Förlåt alla människor och vänner men jag vill bara vara ärligt. Och jag vill absolut inte att någon ska tro att jag menar mitt eget hår när jag pratar om lockigt hår. Nejnej. Jag menar...som Tovas hår. Perfekt.
Har bestämt låt till dramaredovisningen nu. Ni förstår. Jag har överraskat mig själv och jag är nöjd.


Och nu:
Låten vars text jag lärt mig omedvetet och nu älskar

On the radio- Regina Spektor


I´ll be back, soon enough
Love, Lillebil

Bonjour, mes copains.


Idag har jag inte gjort särskilt mycket, förutom att simma, äta fruktsallad, se på film, se på lite mer film och väcka grannarna. Ja, mer än så vet jag inte om jag orkar skriva. Fast jag skulle ju berätta lite mer om den sista händelsen. Min knasiga familj lyckades koppla in datorn till stereon och sedan kopplade vi in en Singstar-mikrofon till stereon. Eftersom vi har Spotify kan jag nu sjunga till en massa olika låtar, ungefär som karaoke. Så det var faktiskt väldigt kul. Jag sjöng lite Regina Spektor, (jag vet att det låter som en lä*a men..) jag vill lära mig alla låtarna tills när jag ska på konserten 7 december. Just det, det var en till sak jag hade tänkt skriva. Min blogg är inte riktigt lika hemlig längre.

Välkommen säger jag till:

Läsare 1:Vanja
Läsare 2:Hilda


De är dem enda hittils men jag har redan lovat tredje platsen till någon men hon får vänta någon vecka, eller två. När man tänker på det är det nästan roligt. Alla skaffar en blogg för att bli kända och sen lägger de ner en massa tid på design o.s.v. Appropå det; jag måste verkligen fixa lite med min design också (fast jag är så annorlunda, mohaha, inte). Jag måste ta lite fler bilder, jag har bara en eller två som jag vill ha med.

Vi hörs väl, V & H. Unless you've already forgotten all about me.. Who knows?

xoxo Your secret Lillebil


En bild från när jag var i Bulgarien. Jag var tio år, så det är ganska länge sedan.

Hej,

alldeles nyss bestämde jag (nästan) möte med en klasskompis som jag inte träffat sen i femman. Hon slutade i klassen efter ettan och jag har bara träffat henne en gång sen dess. Det var lite kul tycker jag, fast jag har förstås ingen aning om hur hon är idag. Vi ska tydligen shoppa så jag får väl vara smakråd eller något.

Nu har jag en till bok att läsa: Gossip Girl-ni vet att ni älskar mig (you know you love me, xoxo Gossip Girl<33), jag får verkligen panik. Om jag bara hade hur mycket tid som helst på mig.. Jag måste välja bort en bok.. Det blir nog...eh.. Boktjuven. Jag får låna den en annan gång, den tar längst tid att läsa. Ja, det var ett svårt beslut. Om någon är intresserad av läsning (håll andan gott folk, nu kommer mitt första bloggtips): www.hannasboktips.blogspot.com .

Måste gå nu

Några gamla bilder, inte särskilt smickrande kanske men...

xoxo Lillebil