Lillebils

Hej.


Jag kan inte förstå att något så pass oviktigt som betyg kan få mig att bli så upprörd och ledsen men det blir så..
På något sätt känns det som att jag faktiskt har bättrat mig lite och förstått vad det innebär att få betyg. Ingen lärare har sagt att jag ligger risigt till eller att jag är dålig på någonting, så vaför är man så fixerad? Det känns som att det är det enda jag pratar om nuförtiden. Varför kan man (jag och de flesta andra) inte förstå att G är bra? Underskatta inte ordet 'bra'. När blev bra ett ord som betyder lite halvdåligt? Det är det jag tycker är fel. Men..jag lever, som sagt, inte som jag lär. Jag blir ledsen, helt förstörd för ett VG. Det är ju helt sjukt. Och dessutom fick jag bara en sak som jag kan förbättra. Hon sa helt enkelt att jag ska prata mer, inte att jag har dåligt uttal eller ordförråd, utan bara att jag måste höras mer. Det är väl nästan som en komplimang. Inte för att det är bra att inte prata men ni förstår väl..
Nog om betyg och annat tråktråk. Jag ville bara få ur mig det där.

Jag byter samtalsämne nu..
Jag har blivit ganska snabb på tangentbordet nu! Jag sa ganska.. Men det är jag i alla fall väldigt stolt över. Ikväll ska jag se Idol med mamma och jag läste alldeles nyss ut Holes. Den var lika bra som förra gången, fast jag tror att jag uppskattade den mer när jag läste den i fyran.

Måste gå! Pusspuss