När man är på andra tankar kan man försöka få fram ett budskap men det är inte lätt
Hej,
om mindre än två dygn kommer jag att befinna mig i USA och ja, jag är medveten om átt jag tjatar och inte har pratat om något annat sedan i januari men ni vet ju hur mycket jag älskar USA så det är inte så konstigt. Något som är konstigt däremot är att jag inte har någon aning om att jag ska åka dit. Det känns bara helt vanligt, jag är glad men resfebern har faktiskt inte kommit än. Med packningen går det väl lite sådär.. Jag tänker shoppa loss så hur mycket kläder måste jag ha med mig? Osv. Ni vet nog hur det brukar låta.
Imorgon bitti åker jag hem till mina kära reskamrater och pratar om...resan såklart!
(Om du inte vill läsa om USA, läs här:)
Det är sommarlov men det känns inte som det vilket i och för sig inte är så konstigt med tanke på att det är molnigt, regnar och är mindre än mellan 10-18 grader. Är det alltid såhär kallt? Har vi bara glömt bort hur det brukar vara eller är det klimatförändringarna som uppenbarar sig? Jag vet inte. Jag hoppas bara på en gnutta värme, bara lite så att man slipper gå omkring med jeans hela sommaren och så att man slipper komma tillbaka till skolan i augusti blekare än någonsin (är det ens möjligt i mitt fall?). Jag har inte badat än och jag vet att det är katastrofalt men vad ska jag göra? Doppa mig i wannabe-dammen i Skånegläntan? Nej, tack.
Jag vill inte låta ytlig men det är lite sent för det så jag kan lika gärna fortsätta.. Är det bara jag som tycker att sommarkollektionerna är väldigt...tråkiga? Osomriga? (God forbid) Höstaktiga? Skärpning allesammans! Ska vi gå omkring och se ut som att vi längtar tillbaka till skolan eller? En liten parantes: Jag vet att jag har tagit det här med frågor i texten till en varningsnivå men jag är som jag är så...
Det här var inget bra inlägg hörni, jag har för mycket i huvudet just nu.
Jag vill bara säga att anledningen till att jag bara fotade munnen var att näsan såg väldigt konstig ut i den effekten, så oroa er inte, jag är inte galen (bara lite.. ;)
Det här är nog sista inlägget innan USA så..
Jag saknar er redan<3 Ha en riktigt bra sommar så ses vi väl (ni ser nog inte det här eftersom att ni nog inte läser bloggar på sommaren, det gör inte jag iaf).
Lots of love
xxx Lillebil
om mindre än två dygn kommer jag att befinna mig i USA och ja, jag är medveten om átt jag tjatar och inte har pratat om något annat sedan i januari men ni vet ju hur mycket jag älskar USA så det är inte så konstigt. Något som är konstigt däremot är att jag inte har någon aning om att jag ska åka dit. Det känns bara helt vanligt, jag är glad men resfebern har faktiskt inte kommit än. Med packningen går det väl lite sådär.. Jag tänker shoppa loss så hur mycket kläder måste jag ha med mig? Osv. Ni vet nog hur det brukar låta.
Imorgon bitti åker jag hem till mina kära reskamrater och pratar om...resan såklart!
(Om du inte vill läsa om USA, läs här:)
Det är sommarlov men det känns inte som det vilket i och för sig inte är så konstigt med tanke på att det är molnigt, regnar och är mindre än mellan 10-18 grader. Är det alltid såhär kallt? Har vi bara glömt bort hur det brukar vara eller är det klimatförändringarna som uppenbarar sig? Jag vet inte. Jag hoppas bara på en gnutta värme, bara lite så att man slipper gå omkring med jeans hela sommaren och så att man slipper komma tillbaka till skolan i augusti blekare än någonsin (är det ens möjligt i mitt fall?). Jag har inte badat än och jag vet att det är katastrofalt men vad ska jag göra? Doppa mig i wannabe-dammen i Skånegläntan? Nej, tack.
Jag vill inte låta ytlig men det är lite sent för det så jag kan lika gärna fortsätta.. Är det bara jag som tycker att sommarkollektionerna är väldigt...tråkiga? Osomriga? (God forbid) Höstaktiga? Skärpning allesammans! Ska vi gå omkring och se ut som att vi längtar tillbaka till skolan eller? En liten parantes: Jag vet att jag har tagit det här med frågor i texten till en varningsnivå men jag är som jag är så...
Det här var inget bra inlägg hörni, jag har för mycket i huvudet just nu.
Jag vill bara säga att anledningen till att jag bara fotade munnen var att näsan såg väldigt konstig ut i den effekten, så oroa er inte, jag är inte galen (bara lite.. ;)
Det här är nog sista inlägget innan USA så..
Jag saknar er redan<3 Ha en riktigt bra sommar så ses vi väl (ni ser nog inte det här eftersom att ni nog inte läser bloggar på sommaren, det gör inte jag iaf).
Lots of love
xxx Lillebil
What's your problem, bitch?! ...skoja..
Hej,
jag gjorde ingenting av det jag skulle ha gjort igår. Jag gjorde ingenting och det var nog bra för mig. En riktig slappdag var vad som verkligen behövdes. Idag ska jag däremot göra något; vara med en blandad grupp msk hemma hos Ags. Roligt:D Jag tycker (konstigt nog) att sommarlovet har gått väldigt långsamt hittills, okej, jag vet, det är inte så konstigt med tanke på att det gått mindre än två dagar men som Alice skulle ha sagt: jaajaa.
Jag har blivit databeroende, jag sitter där med min lilla, lilla dator och har nu börjat tycka att alla andra datorer är gigantiska. Nu ska jag lyssna på Agnes som spelar och sjunger. Lull.
Nedräkningen börjar imorgon!
Trubadur, andedräkt, Lillgrobian
Bye, people
Sommar, sommar och sol....jag menar moln
Hej,
idag är första dagen av sommarlovet och det känns riktigt bra. Just nu sitter jag och slappar och sedan har jag lite planer för dagen. Jag ska:
- Träffa Mirre, Ags och Bella
- Gå på BOKarnas poesipicknick utan varken recension eller poesi
- Träffa min kära bror, Philippe, för första gången på väldigt länge
Det är fem dagar kvar tills att jag ska åka till USA! Jag älskar sommaren!
Sedan till ett lite mindre roligt ämne som jag gärna vill ta upp på mikn blogg: vikt.
Jag tycker själv att jag är lite, ja, mullig och jag säger inte det här för att någon ska säga emot mig. Jag vill bara få det ur mig. BMI-tester och skolsyster och sånt där säger att man är normal men varför är då alla smalare än vad jag är? Då finns det väl knappt några överviktiga om jag är större än alla? Jag önskar bara att jag skulle kunna vara smal. Det här är något som verkligen gnager i mig och det känns alltid som att folk tittar på mina ben när jag har strumpbyxor och tänker: "Oj, jag visste inte att hon var mullig". När jag var på Grönan i lördags var det nästan olidligt. Alla spinkiga tjejer, de är överallt och jag påminns hela tiden om att jag inte är som dem. Det är hemskt att prova jeans, de är inte sydda för mig.
Jag vet att jag låter som någon viktbesatt, ängslig tjej vars självförtroende är näst intill obefintligt men ni som känner mig vet att jag inte är så. Jag är jättelycklig och det går bra för mig, jag är bara lite bekymrad över det här. Jag tänker faktiskt skylla på samhället. Tänk dig att det inte fanns några viktideal, bantningsmetoder eller "Gå ner i vikt till sommaren"-rubriker i kvällstidningarna. Då skulle det inte finnas några anorektiska tonåringar som legat på sjukhus så länge de kan minnas eller några bekymrade 15-åringar som på sin första sommarlovsdag sitter och funderar över om deras lår är för stora.
I hope you understand me
Love, L
Någon har lite kul med kameran..
idag är första dagen av sommarlovet och det känns riktigt bra. Just nu sitter jag och slappar och sedan har jag lite planer för dagen. Jag ska:
- Träffa Mirre, Ags och Bella
- Gå på BOKarnas poesipicknick utan varken recension eller poesi
- Träffa min kära bror, Philippe, för första gången på väldigt länge
Det är fem dagar kvar tills att jag ska åka till USA! Jag älskar sommaren!
Sedan till ett lite mindre roligt ämne som jag gärna vill ta upp på mikn blogg: vikt.
Jag tycker själv att jag är lite, ja, mullig och jag säger inte det här för att någon ska säga emot mig. Jag vill bara få det ur mig. BMI-tester och skolsyster och sånt där säger att man är normal men varför är då alla smalare än vad jag är? Då finns det väl knappt några överviktiga om jag är större än alla? Jag önskar bara att jag skulle kunna vara smal. Det här är något som verkligen gnager i mig och det känns alltid som att folk tittar på mina ben när jag har strumpbyxor och tänker: "Oj, jag visste inte att hon var mullig". När jag var på Grönan i lördags var det nästan olidligt. Alla spinkiga tjejer, de är överallt och jag påminns hela tiden om att jag inte är som dem. Det är hemskt att prova jeans, de är inte sydda för mig.
Jag vet att jag låter som någon viktbesatt, ängslig tjej vars självförtroende är näst intill obefintligt men ni som känner mig vet att jag inte är så. Jag är jättelycklig och det går bra för mig, jag är bara lite bekymrad över det här. Jag tänker faktiskt skylla på samhället. Tänk dig att det inte fanns några viktideal, bantningsmetoder eller "Gå ner i vikt till sommaren"-rubriker i kvällstidningarna. Då skulle det inte finnas några anorektiska tonåringar som legat på sjukhus så länge de kan minnas eller några bekymrade 15-åringar som på sin första sommarlovsdag sitter och funderar över om deras lår är för stora.
I hope you understand me
Love, L
Någon har lite kul med kameran..
Femton år och ängslig, låter nästan som en boktitel
Hej,
det är snart sommarlov, jag ska till USA om mindre än två veckor, jag ska till Grönan på lördag och jag fyller år på söndag. Kan livet bli bättre? Jag vet inte, jag vet bara att jag inte vill bli femton..
Visst jag kommer få gå på 15-årsbio men jag blir också straffmyndig. Det spelar i och för sig ingen roll eftersom att jag inte riktigt är den typen men det jag inte ser fram emot är att vara femton. Vid femton går en gräns och på andra sidan gränses är man (enligt vissa) inte barn längre, man måste ta mer ansvar och man måste sluta vara barnslig. Och jag vet inte om jag klarar det. Många drömmer om att bli vuxna och flytta hemifrån, jag har aldrig varit en av dem. Jag pratade med mamma om det förut och hon lyckades verkligen sätta fingret på känslan: "var tog min barndom vägen?". Jag har kanske en liten Pippi i mig så snälla, fram med krumillurpillerna. Klart att jag inte vill vara barn för evigt, bara tills jag känner mig redo att gå vidare. Hoppas jag inte låter alltför deprimerad för det är jag inte. Jag är bara fundersam.
Tre dagar kvar som 14-åring, en sådan som egentligen inte får se Twilight på bio, icke-byxmyndig (jepp, jag var tvungen att nämna det) och som oansvarigt barnsligt barn. Vi får se hur det blir men jag ska i alla fall ha riktigt roligt på Grönan på lördag!
Vi ses, från en glad, oföränderlig (that came out the wrong way) Lillebil
Ful och töntig bild, jag vet.
Lots of love, Lillebil
det är snart sommarlov, jag ska till USA om mindre än två veckor, jag ska till Grönan på lördag och jag fyller år på söndag. Kan livet bli bättre? Jag vet inte, jag vet bara att jag inte vill bli femton..
Visst jag kommer få gå på 15-årsbio men jag blir också straffmyndig. Det spelar i och för sig ingen roll eftersom att jag inte riktigt är den typen men det jag inte ser fram emot är att vara femton. Vid femton går en gräns och på andra sidan gränses är man (enligt vissa) inte barn längre, man måste ta mer ansvar och man måste sluta vara barnslig. Och jag vet inte om jag klarar det. Många drömmer om att bli vuxna och flytta hemifrån, jag har aldrig varit en av dem. Jag pratade med mamma om det förut och hon lyckades verkligen sätta fingret på känslan: "var tog min barndom vägen?". Jag har kanske en liten Pippi i mig så snälla, fram med krumillurpillerna. Klart att jag inte vill vara barn för evigt, bara tills jag känner mig redo att gå vidare. Hoppas jag inte låter alltför deprimerad för det är jag inte. Jag är bara fundersam.
Tre dagar kvar som 14-åring, en sådan som egentligen inte får se Twilight på bio, icke-byxmyndig (jepp, jag var tvungen att nämna det) och som oansvarigt barnsligt barn. Vi får se hur det blir men jag ska i alla fall ha riktigt roligt på Grönan på lördag!
Vi ses, från en glad, oföränderlig (that came out the wrong way) Lillebil
Ful och töntig bild, jag vet.
Lots of love, Lillebil
