Femton år och ängslig, låter nästan som en boktitel
Hej,
det är snart sommarlov, jag ska till USA om mindre än två veckor, jag ska till Grönan på lördag och jag fyller år på söndag. Kan livet bli bättre? Jag vet inte, jag vet bara att jag inte vill bli femton..
Visst jag kommer få gå på 15-årsbio men jag blir också straffmyndig. Det spelar i och för sig ingen roll eftersom att jag inte riktigt är den typen men det jag inte ser fram emot är att vara femton. Vid femton går en gräns och på andra sidan gränses är man (enligt vissa) inte barn längre, man måste ta mer ansvar och man måste sluta vara barnslig. Och jag vet inte om jag klarar det. Många drömmer om att bli vuxna och flytta hemifrån, jag har aldrig varit en av dem. Jag pratade med mamma om det förut och hon lyckades verkligen sätta fingret på känslan: "var tog min barndom vägen?". Jag har kanske en liten Pippi i mig så snälla, fram med krumillurpillerna. Klart att jag inte vill vara barn för evigt, bara tills jag känner mig redo att gå vidare. Hoppas jag inte låter alltför deprimerad för det är jag inte. Jag är bara fundersam.
Tre dagar kvar som 14-åring, en sådan som egentligen inte får se Twilight på bio, icke-byxmyndig (jepp, jag var tvungen att nämna det) och som oansvarigt barnsligt barn. Vi får se hur det blir men jag ska i alla fall ha riktigt roligt på Grönan på lördag!
Vi ses, från en glad, oföränderlig (that came out the wrong way) Lillebil
Ful och töntig bild, jag vet.
Lots of love, Lillebil
det är snart sommarlov, jag ska till USA om mindre än två veckor, jag ska till Grönan på lördag och jag fyller år på söndag. Kan livet bli bättre? Jag vet inte, jag vet bara att jag inte vill bli femton..
Visst jag kommer få gå på 15-årsbio men jag blir också straffmyndig. Det spelar i och för sig ingen roll eftersom att jag inte riktigt är den typen men det jag inte ser fram emot är att vara femton. Vid femton går en gräns och på andra sidan gränses är man (enligt vissa) inte barn längre, man måste ta mer ansvar och man måste sluta vara barnslig. Och jag vet inte om jag klarar det. Många drömmer om att bli vuxna och flytta hemifrån, jag har aldrig varit en av dem. Jag pratade med mamma om det förut och hon lyckades verkligen sätta fingret på känslan: "var tog min barndom vägen?". Jag har kanske en liten Pippi i mig så snälla, fram med krumillurpillerna. Klart att jag inte vill vara barn för evigt, bara tills jag känner mig redo att gå vidare. Hoppas jag inte låter alltför deprimerad för det är jag inte. Jag är bara fundersam.
Tre dagar kvar som 14-åring, en sådan som egentligen inte får se Twilight på bio, icke-byxmyndig (jepp, jag var tvungen att nämna det) och som oansvarigt barnsligt barn. Vi får se hur det blir men jag ska i alla fall ha riktigt roligt på Grönan på lördag!
Vi ses, från en glad, oföränderlig (that came out the wrong way) Lillebil
Ful och töntig bild, jag vet.
Lots of love, Lillebil
Kommentarer
Postat av: Carro
sv: Livet äär underbart, L!! Vi ska till USA, det är lov om en vecka, i helgen ska vi till grönan och vi har INGA läxor kvar, plus att du fyller fifteeeen! :D:D Can you find a reason not to be happy? Puss <3
Postat av: Hilda
Jag tror jag kommer vara barnslig livet ut, tyvärr. Stackars min framtida man och barn, jag kommer bli en såndär supertöntig 40-plussare som säger gillar't och kidsen! Men det går onekligen att ändra. Vi kan vara töntiga 40-plussare tillsammans, du och jag, och göra livet för våra barn nästan olidligt. Vad säger du om det? Och grattis i förskott, fina Lillebil. Jag tycker jättemycket om dig. Puss!
Trackback
