Det var en gång en dag..
Jaa, vad ska man göra när man känner sig lite allmänt vissen efter en lång skoldag. Jo, det ska jag berätta. Man är med några kompisar för det är ju alltid kul. Yees, problemet fixat! No, no. Sedan går man hem och där är den igen, den vissna känslan som man trodde att man gjort sig av med. Ibland kanske man inte ens hinner hem innan den kommer, man kanske bara precis kommit ut från tunnelbanan. I know, we can't all be fortunate ones. Anyway, kan hända att man går in på biblioteket för det är ju också alltid kul, eller hur? Sedan kommer man på att man inte har någon särskild bok man vill låna och att man redan läser en. Men stickningsböcker är väl aldrig fel? Så man ställer sig i en fjuttig kö för att få hjälp att hitta sin bok och tror såklart att man ska få hjälp inom en väldigt snar framtid eftersom det bara är en person framför en i kön men ickesanicke... Tanten före i kön letar nämligen efter en bok som inte finns, av vad man hör så handlar boken om katten Kleo. - Ja, om jag minns rätt hette han Kleo. En siames, de är väldigt smarta siameser. Som hundar.. Ja, de kommunicerar med människor. Jag hörde om boken på ett tv-program och tyckte att det liknade min egen katt. Som också är siames! De är kloka siameser.. Som hundar, de kommunicerar med mä... Nej! Man orkar inte mer av den där tantens prat och för att göra en lång historia kort så är det ungefär vid det här tillfället man går hem. Och sen om man har tur så kanske man blir lite gladare. Jaa, liite iallafall. Ja, det blev man visst.
End of story
Ja, det var min eftermiddag i stort sett. Och så vill jag bara säga att jag inte har någon som helst aning om vad som har hänt med mig. Troligen har jag fått någon slags flumminflammation. Jag brukar inte vara såhär, oftast inte iallafall.
Ciaociao
Naaw, en gullegulle siames;D Eller inte..
