Från en hemlig beundrare
Jag önskar att jag hade en hemlig beundrare. Jag skulle kunna betala någon för att vara det men jag är inte så desperat. Och dessutom, jag sparar pengar. En hemlig beundrare är nog dyr i drift. Tänk på allt bläck och ljusrosa papper som går åt. Men å andra sidan, jag förtjänar verkligen inte en hemlig beundrare för jag är ju inte en själv. Har aldrig varit. Jag har bara varit hemlig hatare eller något i den stilen. Fast mina hatmeddelanden var inte så många..
Idag var jag på Palatset och pratade prao. Och jag ska praoa där, i två veckor. Första veckan ska jag vara filmrecensent och andra veckan ska jag följa med några av dem som jobbar där. Jag ser verkligen fram emot v. 16. Jag ser det som en utmaning, jag ska tuffa till mig lite (hahha, jag låter som en tant) så att jag framstår som självsäker. Och sen ska jag skriva grymma recensioner (eller inte?).
Jag åkte till Fåtöljen efter praosnacket och träffade några kompisar (eller fina människor som Vanja skulle ha sagt), vi hade det trevligttrevligt. Vi pratade om de gamla tiderna då man var/försökte vara fjortis. Och jag kan bara konstatera för mig själv; jag var inte fjortis i sexan, jag kanske ville vara det men jag vågade inte ens försöka. Och idag är jag faktiskt glad att jag inte tog det steget, med tanke på hur det gick för de människorna..
Jag är nöjd med mig själv, i alla fall idag. Det är såklart att det går upp och ner men idag mår jag bra. Jag ska till USA, skolan känns lagom stressig och mina kompisar..jag älskar er.
Nu ska jag äta.. Sen ska jag kolla på Hedvigs, Eddas och Johannas band spela.
Your(s?) sincerely, Lillebil
Haha, a long time ago. Som ni kan se på håret.
xxx
